Jag hittade löss på lille E:s höna Kacka i veckan. Attans också! Misstänkte att vi fick in lite ohyra när vi köpte nya höns i vintras och nu har de spritt sig. Kacka är en stor, lugn, guldig höna av rasen Orpington, som väger över tre kilo. Hon och kompisen Annika ser ut som två stora fartyg som flyter runt i hönsgården. Det var dags att behandla dem i förrgår. Maken tog de flesta på egenhand. De skulle sprayas kring kloaken och under vingarna, lite lurigt att hålla dem stilla och spraya samtidigt. Till sist var det fyra kvar som inte ville samarbeta. Tuppen Carl-Gustav, finhönan Silvia (appenzeller), Doris (isbar) och Anna-Karin (cream legbar). Pust, det var jobbigt! Silvia flyger som en duva och springer som en iller. Och C-G blev förbannad förstås! Rör inte mina töser kacklade han ilsket. Men till sist var det gjort. Jag eftersvettades hela förmiddagen… typ.
Imorse försov jag mig. E tog sig en välförtjänt sovmorgon och vaknade vid 8. Ett bekymmer för mig som brukar ha honom som pålitlig väckarklocka vid 06. Det blev att ta frukost och make up i parkeringshuset på jobbet. Jag lyckades norpa sista p-platsen. Jag har haft med mig en dröm från i natt hela dagen. Jag drömde att Nordic IVF ringde och sa att dom hade fått så många patienter nu att de hade lång kö. Vi skulle få göra vårt nästa försök i februari 2015. Jag blev helt förtvivlad. I drömmen åkte jag in till kliniken och skrek och grät, bad på mina knän ”Ni måste ju förstå att vi inte kan vänta så länge! Snälla snälla!”. Jag vet precis vad drömmen handlar om egentligen. Dessa små, undangömda tankar om vad som händer om tre försök inte räcker. Hur löser vi det ekonomiskt? Nästa februari, när mellon sätter igång igen, då vill jag åtminstone vara gravid. Men det är en önskan. Inget kaxigt, dumdristigt krav. Drömmen återspeglar också ångesten som fanns med oss under våra försök på RMC i Malmö. När man inte lyckades med ett försök så fick man ställa sig i kö igen för nästa. Och det kunde ta tid! Jag minns ångesten och frustrationen.
http://www.expressen.se/halsa/basta-och-samsta-klinikerna-for-ivf/
I veckan läste jag om kliniker på nätet och hittade en artikel om statistiken mellan dem. Blev ganska förfärad över att RMC låg så dåligt till. Dels var det ett kvitto på att min magkänsla var rätt och att mitt obehag var befogat och dels ökade det min tacksamhet att vi, trots den dåliga statistiken, och trots att lille E inte var ett perfekt embryo ändå lyckades få en perfekt och underbar härlig unge på RMC.
