Idag när maken kom hem kunde jag stolt delge honom en stor nyhet. Faktiskt en gigantisk världsnyhet. Innan det ens var släppt till pressen. Korsetten jag hade på vårt bröllop passar igen! Jag var själv helt tagen av omfånget på denna nyhet. Min man tittade något förvånad på mig och det var tydligt att han inte förstod tyngden i det jag delgav honom. Jaha? Jag förtydligade -Jamen, det betyder ju att jag inte är tjockare nu än när vi gifte oss! Jag har hämtat mig efter graviditeten… Och här nånstans förväntade jag mig att käraste maken skulle vara med på tåget och haja till lite. Men icke! -Nej, du är inte tjockare nu! Du är bara lite mer formbar. Svarade han. Sen blev det tyst i minst fem tryckande sekunder. Tillägget kom därefter desto rappare -Men du är super läcker!!
Mmm… Såatte. Det går ju inte riktigt att säga emot. Min mage skulle man kunna forma, likt en bulldeg, till ganska snitsiga bakverk. Fan, man borde sätta en stolthet i sina lösa f.d. gravid-mage-hud istället för att ge sin make onda ögat för att han säger (av misstag) sanningen. Det är så sjukt coolt att jag burit vår unge i min formbara mage. Och jag tillåter mig också att vara nöjd med att den dessutom passar i den gamla korsetten, kanske tack vare sin formbarhet?! Heja min mage, du är bäst!
Hahaha, karlar alltså!