Jag var så nervös igen. Jag vågade inte gå dit själv, mest för att jag inte skulle kunna ta mig därifrån om det gick illa. Barnvakt har vi svårt att få, så Lille E och maken hängde med till barnmorskan. Vi fick vänta en stund. E var glad och förväntansfull. Vi läser en barnbok som heter Krullan får en bebis, och i den får Krullan följa med mamman till barnmorskan. E hade full koll på vad som skulle hända.
Min barnmorska tog emot oss och vi fick snabbt komma in på rummet. Jag sa något om att jag hade trott att oron skulle vara över nu, hon svarade att när man gått igenom något sådant som vi har gjort så går oron under graviditeten aldrig över. Den bara kommer och går. Det låter ganska rimligt.
Hon pratade så glatt med Lille E och det lugnade mig. Han fick hålla i dopplern och snart hördes hjärtljuden. Ta nu lite bilder på honom, sa hon till oss, och maken skyndade fram med mobilen och fick fina bilder när E stolt står och lyssnar på bebisen i magen. Därefter gorde hon en ordentlig undersökning så att vi fick höra hjärtljuden tydligt och fint. Lättnaden var återigen enorm. Att den lever där inne, trots att ingenting känns.
Men magen växer i alla fall. Idag var min första dag på jobbet efter semestern. Jag tror att jag lyckades dölja magen under ett storblommigt linne med vidd. Men passérkortet som hängde i en snodd runt halsen dunsade mot magen när jag gick i korridoren, och det kändes så bra. Jag är inte redo att berätta för alla andra än.
Min nära vän och kollega var på RUL idag och fick se en frisk liten pojke. Det har förgyllt min dag. Jag kan se framför mig just nu att vi är där om tre veckor. Att det blir ett fint RUL.
Efter besöket hos barnmorskan har Lille E förstått på ett annat sätt att det finns en bebis där inne i min mage. Han berättar för alla att han snart ska bli storebror och lägger huvudet på min mage och lýssnar. Ibland säger han att bebisen pruttar, ibland äter den och ibland sover den. Han säger att han älskar bebisen och att han ska krama den när den kommer ut. Jag undrar hur mycket han förstår egentligen. Det är fantastiska ord att höra.
