Jösses! När jag kollade min logg nu inser jag att jag inte skrev igår och förrgår. Jag var nästan säker på att jag gjort det! Men nej! Jag kan nog i och för sig med gott samvete skylla förvirringen och blogg-frånvaron på att jag haft rejält jävla ont efter äggplocket. Jag har bara legat ner och degat både dag 1 och 2 efter äggplocket. Dag 1 upplevde jag en stark, krampaktig smärta i nedre delen av buken, ”tjejmagen”. Som rejäl mensvärk. Läkaren Sorana hade redan förberett mig för detta, och jag minns ju hur det varit vid andra IVF. Nu sa dock Sorana att det troligtvis skulle vara värre eftersom det blivit 17 stick, vilket är mycket på en så liten yta i buken. Dessutom satt 13 av äggblåsorna på höger äggstock. Hon förklarade att det rinner ut blod i buken som irriterar tarmarna, vilket gör att man upplever en stark känsla av kramp när tarmarna rör sig. De var skönt att veta vad smärtan berodde på. Dag 1 (i torsdags) fick vi ju dessuom besked om att av de 15 ägg som tagits ut (av 17 blåsor) var 13 mogna och i skick att befruktas, av dessa levde alla 13 men ett av dem såg ut att hamna på efterkälken. Det såg dock väldigt hoppfullt ut för 12. Jag fick fråga sköterskan Eva ett par gånger- ”Vad sa du? 12?” Hon svarade ”Ja, 12 ser jättefina ut!”. Jag tänkte spontant att det blivit något fel, att 12 kanske såg fina ut INNAN befruktningen. ”Alltså ser 12 fina ut nu idag? Alltså verkligen 12? oj…”. Eva svarade tålmodigt ”Ja! Det är toppenfint resultat. 12 embryo är fina.” Jag var i ett tillstånd av vakuum och glädje när vi lagt på. Det var svårt att förstå att det var sant och att det inte bara var en missuppfattning. Jag har varit med om en IVF med 1 fint embryo och en IVF med 2 halvdana embryo (varav ett blev min son). Det var och är fortfarande overkligt att jag och maken skulle lyckas få så många fina embryon. Jag kommer snart att skriva mer om min diet den senaste tiden, som jag tror har bidragit till detta fina resultat.
På dag 2 efter äggplock (igår, fredag) mådde jag sämre. Smärtan från buken hade stigit uppåt mot mellangärdet och jag upplevde ihållande håll på båda sidor. När jag var uppe och rörde mig fick jag gå framåtlutad för att stå ut. Annars låg jag ner hela dagen med en värmedyna på magen. Det gjorde ont när jag andades också och jag var en aning orolig.
Men idag på dag 3 har jag bara en dov ömhet kvar i buken. Jag har till och med kunnat handla mat och busa med lille E. Han har varit extremt mammig idag. Soffpotatismamman har en del att ta igen, och det gör jag med stor glädje.
