Att sova inatt var helt omöjligt. Så många tankar snurrade i huvudet. Idag är jag oändligt trött efter en lång dag med stor middag för min pappa som fyllde jämnt. Men jag är lycklig som attans. Som väntat är lyckan lite grumlad av oro. Att få ett plus är ett enormt mål att nå, men när man år i mål upptäcker man snart att det är ett delmål. Nu när jag varit med om ett missfall så känns det ännu starkare. När vecka 12 är avklarad ska jag fira Jansson. På måndag ska jag ringa kliniken och be om att få ta ett blodprov för att få säkerställt att hCG nivåerna är normala denna gång!
De som inte gått igenom ofrivillig barnlöshet och därtill IVF-behandlingar kan nog omöjligen förstå hur stor maktlöshet är, och den mentala utmattning som hör till. Jag gillar att springa. IVF är som att jämföra med ett lopp. Skillnaden är att distansskyltarna är inkonsekventa. Man vet aldrig när man ska komma i mål. Ibland kan man se flaggorna på håll, men så viker vägen av i en krök. Nyss stod det 1 km kvar, sen står det 2 mil. Man kan inte pausa, det finns ingen återhämtning, om man vill leva så måste man springa vidare. Och vägen kantas av människor vars lopp var 500 meter promenad i solsken. Ibland är man förbannad och full av avundsjuka, ibland fylld av jävlar-anamma och kämparglöd, men alltid fullständigt upptagen med att bara springa och leta efter målet.
Igår kväll, när jag såg de två strecken, fick jag äntligen stanna, andas och sätta mig ner. Hela natten kändes det som att jag bara pustade och hämtade tillbaka syre. I ett halvår har jag tagit djupa andetag för att skjuta ifrån mig rädslan och ångesten, nu kunde jag andas ut all den luften.
Imorse tog jag ett digitalt Clear Blue för att kontrollera att jag är ”tillräckligt gravid”. Jansson är 15 dagar gammal nu. Jag blev väldigt lättad när testet visade gravid 2-3 veckor! Vid missfallet tog jag ett digitalt CB när embryot var 16 dagar gammalt och det visade 1-2 veckor. Jag ser detta som en försäkring över helgen att allt är okej just nu!
Gravid, digitalt clear blue
Nu är klockan 23 och jag checkar ut. Inatt hoppas jag på djup och trygg sömn. Jag hoppas att lugnet infinner sig. Jag orkade inte skriva idag om hur det hela gick till när förvånade mig själv med ett tjuvtest sent igår kväll (jag är nog den mest ospontana människa man kan tänka sig). Men jag ska berätta imorgon!:-) I veckan ska jag försöka att fylla i luckan här i bloggen som gäller IVF nr 3. Ytterligare en tokig IVF på RMC!
Kram till alla er läsare och tack för att ni ger mig stöd!!
