Med näbbar och klor…

Idag har jag varit extremt trött. Det kan bero på att vi gick upp tidigt för att åka till veterinären i Ängelholm med vår fina Vilding. Å andra sidan är jag van vid att sova 5,5-6 timmar per natt sedan Lille E föddes, så jag borde inte bli trött av det. Vilding hade fått en knuta som vi var oroliga över. Hon är åtta år gammal och i hundåldern är det då sjukdomar kan börja dyka upp. Nu visade det sig högst sannolikt inte vara något farligt, utan en snabbväxande vårta. Veterinären tog bort den under lokalbedövning och den skickades på analys. Jag blev väldigt lättad över att det sannolikt inte är cancer. Jag har haft en hund som avlivades pga cancer när han var åtta år, och det gick på bara några veckor från att vi upptäckte första knutan. Resten av dagen har jag alltså varit så enormt trött. Jag somnade till vid lunch när Lille E sov, men var lika trött när jag vaknade. Nu ska jag strax gå och lägga mig…

Innan missfallet i IVF 5 var jag också extremt trött 3-4 dagar innan beräknad mens. Minns att jag somnade hemma hos min mamma mitt på dagen. När jag var gravid med lille E så var jag väldigt trött flera veckor in i graviditeten. Jag vill GÄRNA tro att tröttheten är ett gott tecken. Det som talar emot att jag är gravid är att jag fortfarande är godissugen. Ett av mina tidigaste graviditetssymtom har varit att börja må illa av sötsaker. Så det står 1-1 till symtom vs inbillning. Och när vi ändå är inne på socker, idag tog vi en lyxfika på konditori och jag åt en bakelse. Sjukt gott!!

Min IVF-vän påminde mig idag om att jag är på ruvardag 8 i vanlig IVF-cykel med tvådagars embryo. Det är helt galet! Vi börjar närma oss de dagar då jag börjat blöda vid tidigare försök. Ruvardag 11 på IVF nr 4  (2 dagars) och ruvardag 9 på IVF 5 (blastocyst). Jag borde alltså vara i värsta riskzonen på dag 8-9, vilket är på torsdag och fredag. Pust!!

Idag tog jag chansen att ta en paus från allt grubbleri. Jag åkte till Helsingborgs auktionsverk och bänkade mig för sommarauktionen, sen satt jag där och övervakade alla 1500 utrop. Jag älskar auktioner. Det enda det finns utrymme att tänka, mellan de snabba utropen pch budgivningarna är ”Åh, den var fin”, ”wow, billigt!”, ”Jösses så ful! Hur kan man betala så mycket”, osv. Dessutom gjorde jag ett par fynd! Mamma var med mig, hon vet inget om vårt embryo, men hon vet att vi gör försök genom kliniken att få ett barn till. Jag vill bara inte prata om det i vardagen. Det är skönt att kunna rymma från det. Och idag var en rejäl verklighetsflykt. Jag fick upp huvudet över ytan och hämtade andan igen så som man gör när man vet att man snart måste dyka ner igen. Och nu har jag dykt ner i det kalla, oroliga vattnet igen. Hoppas att jag hittar min skatt i slutet av veckan.

Jag räknade dagarna på vägen hem. Ruvardag 4 känns så oskyldigt och ”lugnt”. I samma stund som jag insåg att jag är på dag 23 i min 28dagars långa menscykel så drog hela magen ihop sig i total kramp, väldigt lik rejäl tentaångest. Nervositet deluxe. Jag är extremt tacksam att det är semester. Snart börjar min oro inför att börja småblöda. Det ska bli skönt att kunna springa på toa så ofta jag vill och gråta när/om det behövs.

Samtidigt har jag också insett att mitt bloggande om diet i samband med IVF kan bygga upp press hos er som läser. Ännu ett krav och en ångest som ska in i pusslet. Därför vill jag bara passa på att påpeka följande:

1) Det är embryot som till allra största del avgör, inte miljön i livmodern!

2) Det är bara en studie som än så länge fått resultatet att kosten påverkar IVF-resultatet. I forskningsvärlden betyder en studies resultat inte mer än att det kan löna sig att forska mer inom området. För att det ska vara säkert måste samma resultat upprepas många gånger.

3) De flesta kvinnor i I-världen äter socker varje dag och blir gravida utan problem.

4) Om det är för jobbigt att undvika socker och innebär stor stress så är det säkert mer hälsosamt att leva som vanligt under IVF:en.

För min del är det intressant bara av den anledningen att IVF nr 5 gick så fantastiskt bra och jag kan inte utesluta möjligheten att det berodde på att jag tillfälligt ändrade min kost. MEN det tål att nämnas att jag var långt ifrån sockerfri då! Jag använde inte kvarg istället för sötad yoghurt och jag åt några bitar 70%-ig choklad när jag var extremt godissugen eller deppig. Det jag slutade med var okynnesätande av godis, samt allt intag av läsk och fika. Jag ökade proteinintaget genom att ta mindre pasta/ris/potatis på tallriken och öka andelen av det proteinrika. Jag behöver något praktiskt att fokusera på nu. Jag vet att jag till allra största del är maktlös inför resultatet, men det känns skönt att låtsas (och ibland tro) att jag kan påverka chansen pytte lite.

Så stressa inte. Njut av det som gör dig glad i din IVF-vardag. Hitta din egen väg att hantera stressen, välj det som funkar bäst för dig!!

Allt gick bra idag! Den första blastocysten som tinades upp klarade sig och var enligt embryologen perfekt. Jag och maken tyckte också att den var mycket vacker, förstås. Maken och Lille E fick vara med inne i rummet under återföringen denna gången. Vi hade med oss I-Pad:en med ett avsnitt Bamse, E satt som ett ljus i makens knä hela tiden. Jag kunde dessutom titta på katten Jansson och Husmusen under tiden, inte alla som har den lyxen under en återföring Det kändes väldigt bra att de fick vara med. Stunden under återföringen är väldigt speciell. Tystnad man kan ta på. Maken hade svårt att hålla tårarna tillbaka.

Vår perfekta blastocyst <3

Här är den, vår blastocyst! Just nu ligger den i min livmoder och laddar inför att kläckas ur sitt hårda skal och samtidigt bli mycket större. Med det nya klibbiga höljet kan den fastna i livmoderns slemhinna.  Den stora bubblan i mitten är cellerna som tillsammans förhoppningvis ska bli till vårt barn, skalet är tjockt (Zona pellucida). Ja, jag är biolog:-p Det fascinerar mig på flera plan att titta på vårt embryo. Känslomässigt älskar jag det redan, förnuftsmässigt så imponeras jag av att man kan tjuvkika in i naturens allra heligaste moment på detta sätt! Embryologen Christina berättade att blastocysterna drar ihop sig till en liten boll när de är frysta, och sen vecklar ut sig som en blomma när de tinas upp. Vårt embryo hade vecklat ut sig snabbt, hon sa att det är starkt. Det gör mig så glad!

Snyggaste outfiten, redo för återföring av embryo

Och såhär sexig var jag under återföringen! Aldrig hade jag trott (före 2011) att jag skulle bli gravid iförd i tubsockar, men idag blev jag det! Just nu är jag gravid, och tänker så förbli.  Alla raffset kan slänga sig i väggen, tubsockar is da shit!!

Klockan är 13.30. Det är två,timmar kvar tills återföring. Lille E sover, maken städar bilarna och jag ligger på soffan med handsvett och iskalla tår. Jag är extremt nervös. Jag ringde nyss Nordic IVF i ett infall av att en av våra blastocyster kanske dött, eller två… Tänk om de håller på att tömma vårt lilla men älskade förråd på tre blastocyster! Vårt förråd av hopp och kärlek. Narkossköterskan Annika svarade (jag gillar henne) och jag hörde hur hon log när jag förklarade hur jag tänkte. Hon sa att jag inte ska vara orolig och kilade genast över till embryologen. Sen fick jag dock svar att de inte börjat tina upp vårt embryo än. Snart börjar de med vår lilla plutt. Nervöst, nervöööööst, nervöst. Om en timme åker vi dit. Skriver mer ikväll. Tänkte ge lite tips om en bra frukost som uppfyller den sockerfria IVF-dieten och som är god och enkel. Stay tuned. Och Kram!!!

Ruvande kopparmaran!

Ikväll är jag nervös, trots att jag vet att jag inte ska prestera något imorgon, och trots att jag vet att en återföring inte gör särskilt ont. Men jag är nervös eftersom det faktiskt avgörs imorgon om jag ska bli gravid eller inte. Det avgörs när embryologen väljer vilket strå som ska tinas ur frysen! Om hon väljer ”rätt”embryo så blir jag gravid. det vill säga OM det finns några rätta embryo i frysen. Men jag är inte bara nervös, jag är innerligt lycklig också. Jag har längtat efter detta sedan missfallet.

Imorgon gör jag dig sällskap, Lotta, då blir vi två som ruvar här hemma!

Det börjar bli på riktigt nu. Om två dygn ruvar jag igen. Delade känslor förstås! Lycklig och full av pirrande hopp, som sockerdricka i hjärtat, men också orolig och rädd.

Sockerdieten har inte funkat idag. Det har varit för många motgångar och för mycket spirande semester för att lyckas. Idag har jag blivit förhörd om hotet som jag utsattes för i jobbet för en vecka sen. Det var det andra förhöret och det kändes bra, även om det alltid är jobbigt. Nu är förundersökningen inledd, vilket är ett bra tecken och visar att det sannolikt inte läggs ner. Ett vittne har hörts också, och den misstänkte ska snart kallas. Sedan väcks förhoppningsvis åtal och så blir det rättegång i höst, tillsammans med andra brott som jag i mitt yrke anmält denhär personen för. Det kommer att bli jobbigt att vittna. Jag tänker att det kommer att kännas ännu värre om jag är gravid då. Mitt jobb är så ”smutsigt” ibland. När jag var gravid med E så kändes det helt fel att bära med sig ett litet barn i magen i de situationerna. Det är lite tidigt att oroa sig över det dock. En sak i taget! Hur som helst, efter förhöret så ropade ett Marabou mintkrokant högljutt på mig. Jag blev tvungen att äta lite grann, typ 100g. Imorgon börjar jag om med målsättningen en socker- och brödfri diet fram tills testdagen.