Med näbbar och klor…

Undersökningen visade att jag idag hade en äggblåsa på höger äggstock som var 18 mm stor och att min livmoderslemhinna var 8 mm. Pia sa att det var perfekt. Ägglossning brukar ske när ägggblåsan är 20-22 mm och den växer en till två millimeter per dag. Så från och med imorgon ska jag börja testa med ägglossningstester två gånger om dagen! Men om jag känner mig kropp rätt så kommer ägglossningen på fredag och därmed omslag på stickorna på torsdag. Sex dagar efter omslag blir det återföring av en söt liten blastocyst. Åh, vad jag ska välkomna den lille hem till livmodern. Bästa sättet blir att återgå till en helt sockerfri diet under ruvningen, det funkade ju sist.  Jag tror fortfarande på den vetenskapliga artikeln jag hittat om att högt blodsocker har en toxisk effekt på embryon.

Det kändes skönt att komma in till Nordic IVF idag! Jag minns fortfarande den avskyvärda känslan jag hade varje gång jag kom in till RMC i Malmö. Tänk vilken skillnad! Där var jag orolig och rädd när jag satt i väntrummet. Jag kände mig oviktig och utanför sammanhanget där. Min kropp behandlades men jag var inte värd att informeras om resultat och bedömningar. På Nordic gick jag upp för trappan med förväntan inför att träffa personalen igen och med lite pirr i magen av förhoppning om att allt står rätt till inne i magen. De välkomnade mig med leenden och verkade uppriktigt glada över att ses igen. Det betyder mycket! Dessutom kom jag till kliniken samtidigt som min läkare, Pia, och såg att när hon klev ur en Skoda. Jag vet inte varför det gladde mig så mycket, men det fick mig faktiskt att lita på henne ännu mer. På Öresundskliniken så luktade båda läkarna pengar. Svårt att förklara hur, men de hade en väldigt snobbig uppsyn och väldigt dyra kläder. Samtidigt fick vi låna pengar för att kunna betala dem. På Nordic kostar det mindre och min läkare är tre gånger mer engagerad, och så kör hon en skoda. Det passar mig perfekt!

Idag känner jag mig oändligt tacksam över att min kropp funkar! De senaste dagarna har stressen varit enorm och ändå har allt tickat på där inne. Tack snälla livmoder, och ett stort tack till min trogna högra äggstock som alltid producerar ägg medan min vänstra käkar praliner och kollar på såpor!

Lite antiklimax blev det när Nordic IVF inte svarade i telefonen på morgonen. Inte klockan 08, inte vid 09 eller 10 heller. Jag fick be maken att ringa dem eftersom jag var på jobbet och inte kunde ringa själv sen. Han mejlade dem också. På telefonsvararen hade de kvar sitt semestermeddelande. Jag blev lite stressad. Jag vet ju redan att vi ligger på gränsen till att hinna med ett FET, jag är på dag 10 nu. Kanske hinner vi inte. Maken fick tag i dem på eftermiddagen och jag fick en tid till imorgonbitti!! Tjoho! Dessutom är det Pia som jobbar och det är en bonus. Jag tycker att alla läkarna på Nordic IVf är trevliga och har full tillit, men Pia känns som ”vår läkare” eftersom hon tog emot oss och gjorde hela första IVFen i februari. Det ska bli skönt att få lite mer besked imorgon om allt ser bra ut och om vi kan förvänta oss att få komma igång igen. Håll era tummar!!

Tänk att det finns de som förväxlar barntillverkning med sex och sexliv. Det slog mig plötsligt när jag skrev rubriken. Den tiden har jag nästan glömt och skönt är väl det. Att jaga ägglossningar av den anledningen var rätt kämpigt. Men självklart önskar jag att det vore så enkelt, att rulla runt i sänghalmen ett par gånger och skapa ett nytt liv. Jag skulle velat vara med om det innan jag dör. Den rutan får förbli okryssad på min bucketlist. Istället kan jag lägga till en extra, lite efterkonstruerad punkt ”Att se alla mina barn i mikroskop som embryon”, stort CHECK på den. Man får ta det onda med det goda. Och ja, det ska bli ”alla mina barn”. Hur var det nu… Går det inte så går det ändå!!  (Pepp, pepp. När ska jag på riktigt börja tro på det?)

Att barntillverkar-semestern är över här betyder nåt helt annat förstås. Kanske kommer vi ligga, kanske inte men imorgon ska jag ÄNTLIGEN ringa kliniken igen. Jag har nästan dåligt samvete över hur glad jag är över att deras semester är slut!

Nordic IVF Malmö, hoppas att ni längtat efter mig hela upphållet, för om 7 timmar och 50 minuter är det jag som hänger på luren!

Min bästa vän

Jepp, det här ska bli en fet cykel. Jag ska bli tjock som aldrig förr, under nio månader. Det är en FET och cool cykel. Nu jädrar ska vi väl ha lite tur och… Eller vänta. Handlar det ens om tur? Nu jädrar ska vi väl ha lite biologisk framgång och den evolutionistiska fitnessen på vår sida. Eller? Nä, jag är inte den peppiga typen. Som vanligt går jag in i detta med en stor känsla av att förbereda mig inför ett jobbigt och tungt besked, och med en litet, litet spirande hopp i magen.

Dagarna har rullat på snabbt och jag börjar helt klart förstå skillnaden mellan IVF och FET (Frozen embryo transfer, då ett fryst embryo sätts in ofta i en helt vanlig cykel). Jag behöver inte gå och vänta på att smärtan i äggstockarna ska sätta igång. Ingen oro över antal äggblåsor och kvalitet på äggen. Inget bekymmer över vad jag ska säga till kollegerna när jag inte kan komma till jobbet. Nix! Dagarna bara rullar på och jag har en vecka kvar till semestern. För att tjuvstarta lite så har jag försökt att börja jobba tidigt på morgonen och nalla lite på mitt aldrig sinande flexkonto på eftermiddagen och på så sätt har vi kunnat åka till stranden varje eftermiddag. En del kvällar har jag åkt ner igen till sjön på kvällen och låtit hundarna simma och leka. Kanske är det detta som Nordic IVF menar är att ladda batterierna igen.

Längtar efter semestern och börjar även längta efter att ruva. Om jag vore en höna så är det nu jag skulle börja plocka fjädrarna på buken och förbereda mig för att ligga och stirra in i väggen i tre veckor. Nåväl, jag får väl vaxa benen och ta ett glas vin istället. Vi är på gång.

Startade nyss kategorin FET nr 1 här. Ooooiiii, det känns både spännande och läskigt. Jag hoppas redan på att inte behöva lägga in en nr 2 inom kort!

Imorse fick jag mens, vilket är helt perfekt. Det är sällsynt att man jublar över att få mens, men idag är det definitivt läge att jubla. Hade jag fått mens igår så hade det varit på gränsen, men förmodligen ändå gått att ordna ett FET sa min läkare Pia. Att mensen var sen en dag innebär att jag inte behöver oroa mig alls. Kliniken öppnar nästa måndag, vilket blir på cykeldag 10. På dag 10 eller 12 så skulle jag behöva göra ett ultraljud och kolla äggblåsan. Jag kommer att ringa dem direkt när de öppnar, klockan 8.00 sharp. Och om jag får ägglossning som jag brukar, på dag 14, så blir det en fredag, vilket leder till återföring av en blastocyst på onsdagen i min första semestervecka, om 2,5 vecka. Hoppas att allt bara rullar på nu! Det finns två saker som inte får hända. 1) att jag inte får ägglossning. 2) att dag fem efter ägglossning inträffar en söndag, då har kliniken stängt och utför inga återföringar.

Det känns också som en lättnad att kroppen är som vanligt, trots missfallet. Jag blödde ju väldigt lite under missfallet, vilket var konstigt. Men nu har jag en ordentlig mens, och det känns som en bra förutsättning för att livmodern ska vara redo för ett nytt försök. Jag känner mig både redo och inte. Jag känner mig inte tillräckligt stark att klara ett misslyckande till men jag längtar otroligt mycket efter att få tillbaka ett av våra embryo. De finns ju redan, vilket ger en annan känsla än vid ett IVF-försök. Jag vill ha tillbaka dem och ge dem en chans att få finnas på riktigt.